Galet Nattfiske efter öring

Efter att ha hjälpt till hemma på gården tyckte jag att jag hade gjort mig förtjänt av lite öringfiske i "Dammen". När jag kom fram till vattnet såg jag stora mängder med mygg på ytan och skapliga Öringar vakade ganska frekvent.   Pulsen steg så fort jag inser vilken grym kväll det här kan bli! Full av hopp och självförtroende tacklar jag upp utrustningen. Just denna kväll valde jag att fiska med en klass 5 spö och en tafs på 15 fot med 0,16 i spetsen för att presentationen av min mygg-imitation skulle bli så bra som möjligt.

Jag riktade in mig på en öring som vakade med riktigt tunga head-and-tail vak några få meter ut. Försiktigt kröp jag på alla fyra för att komma i position. Med några få meter ut till fisken börjar jag att kasta, och lägger ut flugan perfekt, precis där han hade vakat tidigare. Spänt väntar jag och jag är helt säker på att hugget ska komma. "NU,NU Neeej" nähe? Det gick ju inte alls som planerat. Öringen ratade min fluga totalt och vakade bara några meter från min perfekt placerade fluga. Detta var något som upprepade sig ett antal gånger under kvällen, och det var inte förens jag bytte till en guldig nymf i storlek 8 som jag fick lite respons, men det fanns mer att ta. Senare på kvällen när det började skymma så drog jag på en svart igel. För vad hade jag att förlora? Fisken vakade som förrut, men nu var det en helt annan respons på grejorna! Öringarna blev som galna! De högg när flugan landade, de högg när jag stripade in den med hög fart, de högg när den sjönk. Ja, dom högg tamigfan hela tiden. Inom loppet av en timme hade jag fångat fem öringar och tappat minnst lika många. Alla öringar låg mellan 30-36 cm och bjöd upp på en härlig fajt!

Där ser man tydligt vad en helomvändning av taktik kan göra!

Tight Lines!

Operation Döda Gädda.

Det blev en till gäddtur i helgen, men inte med samma muntra melodi som det brukar vara när man åker iväg och fiskar. Det är nämligen så att det öringvattnet som jag fiskar mycket i har blivit invaderat av gädda. De senaste åren har gäddbeståndet ökat. Det är fortfarande helt okej öringfiske, men jag har märkt en kraftig nedgång i antalet öringar. Där är bakgrunden till Operation Döda gädda. (Jag ska tillägga att jag har största respekt för gäddan som sportfisk och matfisk.)

Gäller att hålla sig i salladen om man vill vara osynlig

Det är en solig eftermiddag i början på Juni och jag slänger in fiske grejjorna i den röda faran (Min röda ferrar... ehh.. Skoda. ) och åker iväg till kraftverksdammen med bäcköring i. Jag har på tidigare turer till vattnet skrämt flera gäddor som har varit inne på de grunda delarna av dammen. Så, jag börjar direkt att smyga längs med vattnet. Samma känsla som i filmen "Den tunna röda linjen" infinner sig när jag smyger fram i den djungel-lika försommar skogen, fram till de grunda partierna. Och gissa vad, klantig som jag var, var jag inte osynlig nog, för precis när jag ska börja kasta sticker en liten gädda iväg, skrämd av en klantig flugfiskare i foppa-tofflor...


Besviken fortsätter jag och fiska, samtidigt som jag ser hur öringarna börjar vaka. Där står jag med en gigantisk gäddfluga och öringen vakar för fullt. Ingenting känns rätt. Lika bra att vandra tillbaka till den röda faran och erkänna sig besegrad av gäddorna.

Torrflugefiske på vakande gäddor

Jag och klasskompisen Fredrik bestämde oss för att ta en tur till ett gäddvatten som inte ligger långt ifrån Deje där vi bor. När vi kom fram till sjön var det en lätt krusning på vattenytan. Perfekt!









Eftersom jag är en yrkesskadad flugfiskare begav jag mig smygande till sjöns lite grundare vikar för att titta om gäddan jagade. Jag tar en liten snipa på en grön flashfluga, innan jag smög mig vidare. Väl framme var det ca en halvmeter djupt och jag såg mycket betesfisk som var uppe och visade sig. Men även gäddorna visade sig. Jag såg hur ryggarna vajade i vassen och hur plogarna bredde ut sig över det grunda vattnet när de sköt iväg efter en intet ont anande mörtar.
 Jag sätter igång och fiskar och snart hugger det en gädda precis invid mina fötter. Jag vet inte vem som blev mest skraj, jag eller gäddan, men jag slängde i flugan igen och fiskade den med spötoppen. Pang! Så small den på igen, gäddan stack iväg som en torped. Där stod jag som ett frågetecken när linan rann ut mellan fingrarna. "Var det en gädda eller in Tarpon jag precis krokade?" Den urstarka gäddan har snart förbrukat sina sista krafter och jag kan landa en förvånansvärt liten gädda runt 1.5-2 kg.

Allt som allt: En mycket trevlig Flugfiske tur. Tight Lines!

"Släpp mig någon gång då, din jävel!"

Premiärinlägget!

Ja, då var det dax att även jag kastar mig in i bloggandets värld. Och vem är jag då? Jo, jag heter Kalle Wickberg och jag studerar vid Sportfiskeakademin i Forshaga. Jag ska precis avsluta mitt andra år på skolan och tack vare dem så ska jag åka många mil norr ut, till den lilla staden Kiruna, där jag ska jag praktisera på flugfiskecampen Arctic Heli i fem veckor.

Min Blogg kommer att först och främst att handla om mitt flugfiske i Kiruna, men jag kommer även ge en hel del tips till nybörjare, marknadsnyheter med mera.

Hoppas att ni kommer att uppskatta min blogg, trots att jag inte alltid får störst fisk, mest fisk, eller fisk överhuvudtaget så har jag alltid kul och det hoppas jag kunna förmedla i min flugfiskeblogg- for dummies!

Tight Lines.