När Mikko talade om för oss att det fanns en möjlighet för oss att följa med upp på fjället och fiska lite röding med piloten Jon, så blev jag jäkligt glad! Äntligen skulle jag få komma upp på fjället och fiska äkta röding, fjällröding. Efter att vi lämnat av våra gäster så åkte vi vidare till vår tänkta rödingsjö. Jon gjorde en förbiflygning för att se vart det var bäst fiske. Från Helikoptern såg vi flera vak och vi såg precis vart djupkanterna i sjön låg. En lyx om heter duga att leta fisk från en 10 miljoner-kronors maskin 40 meter upp i luften. Vi landade på en platå ett femtiotal meter från sjön. Direkt går jag och Erik till den delen av sjön om vi såg vaken.
Där står jag, vid en rödingsjö långt uppe på Kiruna- fjällen med vakande rödingar bara 7 meter från mina fötter och lever drömmen. Jag ser tydligt vad det är dom äter, de äter parande myggor som rispar ytan till v-formade plogar när de gör sin sak på vattenytan. Jag knyter på en myggimitation i storlek 16 på tafsen och slänger ut ett kast på ca 7 meter. Där låter jag bara flugan ligga och efter fem minuter så stiger en röding och tar flugan. Idag känns allt rätt. Jag väntar 2 sekunder innan jag gör mothugget, allt enligt skolboken. Krokad, på andra änden linan är ett galet kraftpaket som absolut inte vill bli fotograferad av någon blond, tvåbent varelse. De gör några sinnessjuka rusningar och jag tror att det är en kilosfisk jag har krokat, men ganska snart ser jag rödingens vita fenkanter på några meters djup i det klara vattnet och jag inser att den inte var så stor som jag först trodde. Men vad gör det?! Jag har fångat mitt livs första fjällröding och jag är fast. Nu är det enda som snurrar i mitt huvud vita fenkanter, skrikande rullar och röda bukar. Jag har blivit Rödingkåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar